Nu är det slut............

Idag för precis 1 år sedan starta jag denna blogg "cancersambo" 
Jag starta den för jag ville dela det vi gick igenom med Nära & Kära Vänner& Bekanta . I första hand tänkte jag det som en bra ventil att skriva av sig och att slippa dra allt flera gånger om till alla som ville veta . Under vägen har  människor  som jag inte känner hittat bloggen ,människor som oss som oxå blivit drabbade av Cancer Myelom . Människor som precis fått Myelom ,som ska börja behandlas . 
Precis samma gjorde jag när Lelle blev sjuk sökte efter andra annhöriga ,jag hitta ingen blogg men hitta en sida för annhöriga som heter CANCERKOMPISAR där träffa jag några som gick igenom samma sak som oss . 
Den sidan va väldigt viktig för mig under flera månader . 
Förra året den här dagen ,hade Lelle fått cellgifter från mars-15 till början av Juli sedan var vi "lediga " 3 v ,Lelle mådde så dåligt han var så slut så slut men helt fokuserad på skördning ,högdos . 
Förra sommaren var en mardröm ,L orkade inget han låg mest och vila . Jag orkar inte ens skriva om förra sommaren för den va hemsk på många sätt ang detta med behandlingen . Dessutom fick vi  inbrott sista natten vi var borta ,allt var kaos mer eller mindre . 
Skörden kom och gick så bra ,personalen jubla på HS när stamcellerna börja fyllas på i droppåsen och vi kände oss så glada . Sedan var det dax för högdosen då vi fick veta att det blev framflyttat en och två och tre och fyra v för medicinen var slut . Dom veckorna va hemska ,vi bara vänta och ville ha det överstökat . 
Till slut var det dax ,högdos ,få tillbaka stamcellerna hem och vänta .Det tog 3 dagar efter högdosen till vi fick åka in på KS och L blev inlagd . Oj va dålig han var . Jag orkar inte ens skriva om skiten igen ,kan inte ens läsa bloggen från förra året mår så dåligt . Lelle låg inne på KS och jag levde som en robot ,gick upp på morgonen ,tog en promenad ( för då skulle jag bli stark och orka hade jag intalat mig själv ) hem duscha äta frukost ,in till KS hälsa på L . En L som va näst intill okontaktbar ,han sov för det mesta när jag satt där ,han mådde illa hela tiden. När jag kom titta han upp och somna om ,sedan kunde det gå 1 timme  och han titta upp och sa -Är du här ,du kan åka hem för jag ska sova nu . Jag kunde sitta i timmar och han notera knappt att jag va där . 
Lelle sa från början ,när jag blir inlagd vill jag absolut inte ha sjukhuskläder utan egna kläder . Sköterskorna tyckte han skulle ha sjukhuskläder men nä . Varje dag jag kom hade jag med nya rena kläder så L kunde byta ,bara det var ett berg att bestiga .Lelle var så slut så han knappt orka byta kläder . Varje dag när jag åkte hem grina jag floder i bilen ,att se L så svag va hemskt . 
L tjata sig hem efter 2 v ,han va så slut så han knappt tog sig ner från avd till bilen . Han kom hem och fortsatte sova . Det va skönt att ha honom hemma ,samtidigt en stor oro ,jag dygna så klart hela tiden men höll mig upprätt på något konstigt sätt .  L sov och jag insåg att detta är inte ok ,han åt inget ,drack inget men efter 2 dagar sa han att det klia på kroppen . Han verkade så borta ,när jag titta på hans kropp fick jag en chock ,han hade stora utslag på hela kroppen in på Akuten igen ,Läkaren skaka på huvudet och sa jag har aldrig sätt något värre . Allergisk reaktion mot medicinen inlagd igen ,feber ,frossa ,bakterier i blodet ,pc . 
Efter 7 dagar hem med ASIH hemma .
Jag jobba hemifrån från november ,varje dag . Jag va helt slut men tänkte snart blir allt bättre ,kämpa på . 
Usch ska inte dra upp allt igen ,allt finns att läsa i bloggen . 
Jag kom till ett stopp när jag rasa ihop totalt och det har tagit lång tid att komma igen . L har kämpat hela våren sommaren med biverkningar från cellgifterna ,högdosen . 
Behandlingen har varit ett helvete milt sagt . Hela cancer skiten har varit ett helvete ja hela förra året och halva detta år har varit ett rent helvete . Har man inte gått igenom detta så förstår man inte ,det är inte bara cellgiftet som är ett helvete det är ALLT runt detta oxå . 
Det har varit så mycket tårar och sorg i allt detta ,oro,ilska ,trötthet ,uppgivenhet ,jävlar annamma . 
Släkt och bekantskaps kartan har ritats om under detta år . Dom man trodde som självklara i detta hörde man inte ett ljud från ,dom man inte räkna med dök upp med tröstande ord ,mess ,mail . 
Varför blir många så konstiga och försvinner i sådana här situationer ??? Vad blir man rädd för ??? 
Man förväntar sig inget av någon MEN dom mess ,mail ,telefonsamtalen ,blomsterbuden ,komentarer på bloggen som kom dom gjorde verkligen ens dag mitt i skiten . 
Man brukar säga -Som man vill bli behandlad själv behandlar  man andra ........
Tyvärr går det inte att skriva som i sagorna -Så levde dom lyckliga alla sina dagar ...........
Nä Lelle har Myelom och är nu behandlad för det ,behandlingen har varit ett helvete både för Lelle som sjuk och för mig som annhörig eller som medberoende för det är så det är . Vi är två om detta ! egentligen tre för min diamant har ju oxå gått igenom detta hela tiden . Som tur är har hon inte bott här när det varit som tuffast .
L har fått MVG efter behandlingen och värderna är nere på 0 nu vilket så klart är det viktigaste i detta . 
Nu ska vi börja leva det "vanliga" livet igen ,det som vi levde innan den här skiten kom . Nu ska vi se framåt (låter ju skit löjligt ) Skulle mer vilja säga Nu ska vi försöka leva lite lugnare och få styra själva över våra dagar ,påverka vårat liv mer . 
Vill någon fråga om något så svarar vi ,vill någon ha hjälp finns vi här ,vill någon höra av sig så hör av er . Vi lever i detta ,med detta hela tiden . 
Lelle & Carolina 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

cancersambo.blogg.se

När cancer blir en del av livet

RSS 2.0