Lilla Helvetet............
Det "vanliga" livet rullar på . Tyvärr med en smärtsam upplevelse nämligen det där "vanliga" livet finns inte längre .
Nu har livet blivit på ett annat sätt ,mer oro ,mer tankar .
Vi jobbar båda två och det går väl ok .Tröttheten är mördande ,det är en trötthet efter det långa helvetet CANCERBEHANDLING . Det är som att hjärnan inte är tillbaka ,eller så har den krymt av all oro ,alla dagar med cancer .
Det biter liksom inte på någonting till 100 % är som en tyst depresson ,det är som en väntan på nästa skit ,som jag inte vet något om men ändå tror jag är redo på . Svårt att förklara .
I torsdags gjorde jag något som jag ångra bittert .
Jag kom hem 14 från jobbet och Lelle fråga om jag hade lust att hänga med till KS för hans skelettförstärkning . Självklart sa jag ,sagt och gjort . Vi drog iväg mot KS och lilla helvetet Hematologen . ( STORA Helvetet är akuten på KS ) Senast jag var på KS va i Maj .
När vi parkerade bilen och gick in i huvudentren fick jag en sådan olustkänsla i hela kroppen ,började må illa ,blev yr ,svartna för ögonen och kände att luften gick ur totalt .
Vi tog hissen upp 5 trappor till Hematologen . Hematolog avd till hö och Hematolog mottagningen till vä . In och satte oss i väntrummet ,där vi suttit så många gånger så jag har tappat räkningen
Där satt vi och vänta till Lelle blev uppropad . In på en sal och den vanliga proseduren . Rabbla födelse nummer ,sätta nål ,ta blodprover ( dom som visar värderna på cancern ) koppla på skelettförstärkningen . Ligga och se droppet åka in i armen i ca 20 minuter . Ta ut nål ,plåstras om och få lilla post it lappen med ny tid om en månad för Novembers skelettförstärkning .
Lelle tål all smärta och säger alldrig att det gör ont ,men idag gör det så ont . Nålen måste kommit i en nerv för underarmen domnar .Sköterskan säger att hon kan sticka om ,men L säger det går bra och droppet droppar på
Vi sitter i rummet och pratar om lilla helvetet . Det är en speciell lukt där på avd , alla patienter vissa känner man igen ,vissa ansikten är nya . Personalen är samma som sist . Jag känner ett jävla vemod av att sitta där igen ,tårarna bränner i ögonen . Fy fan va livet är grymt . Ställer mig vid fönstret och tittar ut . Utsikten är så bekant och så ledsam ,där stog jag dagligen för ett år sedan när L låg inne på högdosen och va så dålig . Fy farao tankarna på förra hösten gör så ont .
Hela besöket den här gången gör så ont och väcker så mycket ångest . Allt blir så påmint från förra året . Tankarna snurrar och jag inser att det där "vanliga" livet som jag gick hela förra året och längta efter det livet finns inte längre . Det vanliga livet är det som är nu inkl Lilla Helvetet .
